Det finns vissa som ser det som att vi alla ”börjar” som mono, en vinkling av sanningen som inte är helt utan relevans då nästan alla i vårt samhälle fortras in i rollen som monogam partner men samtidigt är den inte helt utan problem då det aldrig kunnat påvisas något medfött monogamt drag i den mänskliga naturen.

Det finns vissa som ser det som att vi alla ”börjar” som poly, en annan vinkling av samma sanning som inte heller den är helt utan problem då vi antagligen inte föds som flersamma personer men samtidigt är denna syn mycket kärnfullt vinklad då den belyser det faktum att det snarare är mono-världens krav på exklusivitet som är nått vi präglas av under livets första år.

De flesta av oss ”blir” poly genom valet att leva med flera men en mindre del av oss blir poly framförallt för att vi vill avsäga oss all exklusiv ”rätt” till våra partners.

De som blir poly för att de vill leva med flera finner sig ofta i den situationen att de plötsligt är kär i en person utan för sin ursprungliga relation men inte vill bryta upp denna då den är livskraftig, fungerande och kärleksfull. I denna situation ställs man inför att behovet att utvidga sin relationsliv på motsvarande sätt som ens eget känsloliv redan utvidgat sig.