Många av oss kan inte förstå varför man skulle välja att leva så, men väldigt få är fördömande. Visst skämtas det mycket om monosar och deras tossigheter men det är inte utan skuggan av tragedins alvar; alla dess människor som inte ens får välja själva utan luras till att tro att det är det enda alternativet, det eller ett liv i ensamhet eller utan långvariga och eller djupgående relationer.

Det är mycket få som väljer att leva mono efter att en gång har levt poly, vissa försöker då de blir kära i någon som inte vill ha nått med poly att göra, men oftast brukar de beskriva det som att det antingen är väldigt instängt och begränsande eller att de själva får skuldkänslor över att vara del i en exklusiv relation. Alternativt så beskrivs det som om det inte är en ”riktig” relation… saker känns inte lika seriöst och ansvarstagande i en monorelation.